Hej

Rockmusiken var min ungdoms friskaste källa. Förutom att den släckte min törst så gav den mig ett förhållningssätt till livet som jag fortsatt att tillämpa. Shit happens! Med Ensamma Hjärtan fick jag möjlighet att tillsammans med likasinnade pröva mina vingar. Det var några flyende år på 70-talet när det mesta tycktes gå från bra till bättre. Nästan ingenting från den tiden finns dokumenterat på film. En videokamera var fortfarande en våt dröm för de flesta. Inte så konstigt då att jag höjde på ögonbrynen häromdagen när Janne Johansson, Ensamma Hjärtans trummis, halade upp ett USB-minne med en trettio år gammal filmupptagning. Det är sjömannen och vännen Peos 40-årskalas. Ljudet är förvånansvärt bra, med tanke på omständigheterna, och bildsekvenserna är unika. Kanske delar jag med mig på Youtube.