Hej!

Häromdagen hittade jag en bortglömd hårddisk längst inne i ett skåp. Den var full av sådant som jag hängav mig åt i början av detta årtusendet. Filmsnuttar på mamma med rullatorn, ansikten jag inte sett på länge och mappar med sånger som aldrig nådde vuxen ålder. Det var frustrerande att upptäcka att det mesta var skrivet i program som inte längre stöddes av datorn. Glädjen blev därför stor när jag äntligen kunde öppna en fil, ett ostron som visade sig innehålla en pärla. Skelettet till en ny sång. Vad finns det mer på den ännu roterande skivan?

Hej!

Kulturnatta i stan. Det blev en helkväll på Uddenbergs galleri. Kvinnan bakom kvällens skulpturer hette Yvonne Nimar och var gammal vän till Roy. Margaretha Wästerstam var där. Jag presenterade henne inför en intresserad publik, som kvinnan som en gång gjorde mig känd. Applåder. Vi inledde med "Du ska komma precis som du är". Becke Hinnersson hade, som vanligt, med sig några flöjter i sin ryggsäck. Publiken klappade takten och sjöng med. Roy fick förstås höra sin favorit "Söta apelsiner och mörk choklad" och "En sång till" blev en perfekt avslutning. Då hade jag redan tappat två plektrum i gitarren. Vi kramade varandra och enades om en snar upprepning.

Hej!

Jag har alltid tyckt om att läsa. I barndomen var det stora (och enda) nöjet att gå till biblioteket. Där lånade jag en helt ny värld och fick insikter som jag aldrig kunnat få på något annat sätt. Idag läser jag mina e-böcker på mobilen. Den senaste är Jens Liljestrands mäktiga biografi om Vilhelm Moberg, "Mannen i skogen". Den är på nästan 700 sidor så det blir en hel del tid framför den upplysta skärmen i det nedsläckta rummet. Nu har jag dock begåvats med ett program som upplyser mig om hur mycket tid jag spenderat framför skärmen. Skulle gärna ta bort funktionen men vet inte hur. En klassiker som jag nyss läste om menade att "Storebror ser dig".