Hej!

Det är något konstigt med sånger. De lever sitt eget liv. Jag gjorde mina tidigaste försök inspirerad av 60- och 70-talets många nyskapande bandprojekt. På den tiden samsades mycket på samma listor och i samma tevekanal(er). Det mesta såg vi på bio. Som "Woodstock", "Don't look back" och Creams sista konsert, Vi var svultna på intryck, och sög i oss varje gest och grimas. För att inte tala om alla gitarrsolon. Det där ville vi också göra. Kanske blev det inte lika bra, men vad spelade det för roll. Det var vägen som betydde något. I mål gick vi väl aldrig. Man tävlade inte mot varandra. Bara mot sig själv, och tidens tand.

Hej!

"Du ska komma precis som du är" finns nu på Youtube. Det är fantastiskt vad man kan göra med enkla medel. Jag minns när musikvideon kom. Då var det andra bullar. Stora inspelningsteam och ännu större kostnader. Nu behövs, i princip, bara en bra låt och en dator. Ja, och kanske en artist då. Håll till godo!

Hej!

Har uppdaterat hemsidesprogrammet. Det gick ju bra. Eller inte? Inte lätt att veta. Halva skärmen täcks plötsligt av meddelanden av typen "Länk saknas" och "Remove all?" Känns det igen? I händerna på något man inte förstår, och där en knapptryckning kan radera allt som, över tid och under stor möda, åstadkommits. När jag trycker på "Publish" får jag veta hur det går. Den här gången.

Hej!

När jag skaffade mig kameran visste jag först inte hur jag kunde använda den. Barn och barnbarn skulle förstås, dokumenteras. Men vad mer? I sökaren upptäckte jag ögonblick, bilder, värda att bevara. Idag ramade jag in ett av mina tidiga försök. Det första fotografiet som jag blev riktigt nöjd med. Ja, perfekt blir det väl aldrig. Kanske inget ens att sträva efter. Om bara ett dygn aktiveras mitt seniorkort.