Hej!

Jag är bjuden på en femtioårsfest. Som gäst och fotograf. Skönt att ha en funktion, tänker jag. Blir lätt rastlös annars. Det är en generös och välordnad fest i lite exklusiv miljö. Jag minns när det var min tur. Det är nu snart femton år sedan. Jag och violinisten Andreas Brandt delade på scengolvet när vi gemensamt fyllde hundra år. Det var musik och uppträdanden för hela slanten. En kväll att minnas för resten av livet. Precis så som det ska vara. Idag är det skönt att inte stå i centrum. Jag tar hundratals foton och raderar säkert hälften. När jag senare överlämnar mitt album från kalaset ska jag säga till jubilaren, en älskvärd kvinna: "Nu är du på din middagshöjd. De tio kommande åren kommer att vara mer eller mindre underbara. Njut! och fortsätt att göra fantastiska saker. Hurra! Hurra!! Hurra!!!