Hej!

Jag har ägt några mandoliner. Den mest prisvärda en Gibson från tidigt 20-tal. Ingen har jag kvar. Jag var alltså åter på jakt efter en lättspelad, klangrik mandolin, elförstärkt för scenbruk. Jag hade satt ett tak på tvåtusen kronor. En, i detta sammanhang, löjlig summa och inget av alla de instrument jag testade föll mig i smaken. Inte ens det med en femsiffrig prislapp. Så gled jag in på MUG i måndags. Där möter Silver upp med sitt charmiga leende. Han tar fram ett hårt, svart fodral som han öppnar. Däri ligger en Levinmandolin från min födelsetid. Med inbyggd mikrofon, axelband i läder, capo och en röd stämapparat att klämma fast på huvudet. Strängarna är gamla, men jag hör och känner att här är allt jag drömt om. För en spottstyver, dessutom. Tror knappt mina öron. Bruce får mitt kreditkort. Saken är biff!