Avskärmad

Hej!

Jag har alltid tyckt om att läsa. I barndomen var det stora (och enda) nöjet att gå till biblioteket. Där lånade jag en helt ny värld och fick insikter som jag aldrig kunnat få på något annat sätt. Idag läser jag mina e-böcker på mobilen. Den senaste är Jens Liljestrands mäktiga biografi om Vilhelm Moberg, "Mannen i skogen". Den är på nästan 700 sidor så det blir en hel del tid framför den upplysta skärmen i det nedsläckta rummet. Nu har jag dock begåvats med ett program som upplyser mig om hur mycket tid jag spenderat framför skärmen. Skulle gärna ta bort funktionen men vet inte hur. En klassiker som jag nyss läste om menade att "Storebror ser dig".

Inne och cyklar!

Hej!

Ute blåser en iskall vind. Därför är jag inte ute och cyklar, utan istället inne och cyklar. På min nya motionscykel. Med dess hjälp hoppas jag att få fart på fötterna utan att behöva använda vare sig knäskydd eller hjälm. Man kan dessutom cykla och se på teve samtidigt. Eller läsa en bok för den delen. Fick Marianne Lindberg de Geers nya bok, "Under belägring", i brevlådan. Hon diktar sitt liv så att jag tror henne.

Ännu ett hål i svångremmen

Hej!

Nu är vi äntligen klara med den nya låten. Jag skickar den till min vän i Stockholm, Claes Olsson.
Vi får tummen upp med orden: Stark låt med sköööönt tryck i kompet - bra sång - fantastisk text - himmelsk "Andy Summers-gitarr". Vad kan jag tillägga? Den finns snart att lyssna på och ladda ner från nätet. Nästa fredag spelar vi på Idelund Salonger i Lammaryd på småländska höglandet.

Promenad

Hej!

Vi var ute och gick. Dagens andra promenad. Också den i raskt tempo för att få fart på kropp och knopp. Det har stått lite stilla i båda ett tag. Man kan fortfarande ha sandaler på sig. Utan strumpor. Till det mössa och rock. Ett Gandhi-skynke tänkte jag om rocken. Gandhi-skynket var, som ni kanske vet, en överrock som var modern under 1940- och 1950-talen. Den var inspirerad av den indiska politikern, advokaten och frihetskämpens vita svepklädnad. Inte alls, sa vår granne. Du ser ut som Columbo. Undrar om han tyckte att jag har hans skarpsinne också? Columbos alltså.

Ett halvt sekel

Hej!

Jag är bjuden på en femtioårsfest. Som gäst och fotograf. Skönt att ha en funktion, tänker jag. Blir lätt rastlös annars. Det är en generös och välordnad fest i lite exklusiv miljö. Jag minns när det var min tur. Det är nu snart femton år sedan. Jag och violinisten Andreas Brandt delade på scengolvet när vi gemensamt fyllde hundra år. Det var musik och uppträdanden för hela slanten. En kväll att minnas för resten av livet. Precis så som det ska vara. Idag är det skönt att inte stå i centrum. Jag tar hundratals foton och raderar säkert hälften. När jag senare överlämnar mitt album från kalaset ska jag säga till jubilaren, en älskvärd kvinna: "Nu är du på din middagshöjd. De tio kommande åren kommer att vara mer eller mindre underbara. Njut! och fortsätt att göra fantastiska saker. Hurra! Hurra!! Hurra!!!