Väskans vikt

Hej!

Det går snabbt nu på alla fronter. Den senaste tekniken har definitivt ett bästföredatum. Väskan har längre livslängd än själva datorn. I dessa tankar beger jag mig till den lilla fotoaffären på Avenyn för att se på en kameraväska. Här får jag den personliga service som livet lärt mig att uppskatta och jag kan känna på de olika modellerna. Förälskar mig genast i en mattsvart variant med läderdetaljer i brunt. Den ser slitstark ut. Provar att stoppa ner kameran med påskruvad lins. Som en smäck! Stryker med handen över den tåliga segelduken. Kanvas, om man så vill. Om sex, sju år när den fantastiska kameran inte längre är fullt så fantastisk, kommer väskan fortfarande att prestera. ”Det är livstidsgaranti”, säger Adam och ler.


2018-05-20 Bloggbild 300px

Ensamma Hjärtan

Hej!

Knappt hade gitarren hunnit svalna efter fredagskvällens spelning på min vän Roy Uddenbergs galleri, innan det var dags igen. Jag fick en ny låtidé i huvudet. Det är nästan alltid refrängen som kommer först. Så även denna gång. Verserna kan få ta sin tid, men finns det bara en bra refräng så är saken klar. Ibland kan det ta flera år, förstås. Som när jag skrev ”Som sommaren”. Refrängen blev liggande i en byrålåda tills jag skrev en annan sång som hade sju verser men saknade refräng. ”… Jag skrev en sång om alltihop som senare fick kortas ner till svårbegriplig text med en lättrallad refräng …” Min nya sommarsång har en betydligt kortare historia. Häromdagen var vi i Nite Studio och spelade in den. Jag, Tommy Natta, Kalle Åhrman och Janne Johansson. Grabbarna från Ensamma Hjärtan.


2018-05-11 Glasskiosk ORG_DSC01854 400px

Superzoom

Hej!

Vilket kameraväder idag! Jämnt ljus. Regn i luften som lyckligtvis uteblir. Motiven finns överallt likt ett ändlöst smörgåsbord. Det är bara att knäppa. En av mina vänner har ett arbete som inbegriper en hel del bilkörning. Ibland följer jag med honom på en tur. Fotograferar sånt som passerar under vår färd. Såsom hus, broar och människor. De sistnämnda är viktigast. Närvarande eller frånvarande. Allt vi har och allt vi inte har. Sak samma! Ögonblicksbilderna är unika i det att de bara kan fångas från en bil i rörelse av mig i passagerarsätet. Just nu!

2018-04-29 DSC00405 400 px

Isbjörn i stan

Hej!

Idag skulle Anders och jag, innan musikalisk samvaro på Äpplet, ta en promenad. Det byggdes om och vägen tog plötsligt slut. Ett ögonblicks rådlöshet uppstod. Vi stirrade upp mot den glest trädbeklädda branten som tornade upp sig framför oss, som ett högt, oöverstigligt berg. ”Jag tror det finns en stig”, sa Anders. ”Däruppe!” Han pekade med en av sina promenadstavar och började sedan klättra. Jag lommade efter med den tunga kameran dinglande i en rem runt handleden. Snart fanns det bara en möjlig väg. Uppåt! När jag tittade ner såg jag mitt öde. Kände hur fästingarna grep efter mig från grenar och täta busksnår. Ett enda felsteg hann jag tänka. Efter sju förskräckelser och lika många bedrövelser kunde jag till slut pusta ut. Däruppe på toppen av alltihop såg vi Slottskogen och Linnéstaden breda ut sig. Den tidiga vårkvällen vilade i en svag skiftning av grönt.

2018-04-21 ORG_DSC00695 400 px

Anders

Hej!

Vädret bjuder på årets första boulematch. Banan, som bara några dagar tidigare, legat gömd under ett snötäcke, ligger nu solbelyst och inbjudande. Min vän och vapendragare, den oförliknelige Anders Christensson, krattar och jämnar ut en boulebana med samma energi och skicklighet som han spelar bas. Otaliga gånger har han ackompanjerat mig i stort som smått. I sommar har vi två spelningar på Öland. I fruntimmersveckan, har jag för mig. Då packar vi hans vita Cittra och tar vägen österut. Men först ska vi kasta klot och och se vem som blir först till tretton.

2018-04-14 Anders 400px