Anders

Hej!

Vädret bjuder på årets första boulematch. Banan, som bara några dagar tidigare, legat gömd under ett snötäcke, ligger nu solbelyst och inbjudande. Min vän och vapendragare, den oförliknelige Anders Christensson, krattar och jämnar ut en boulebana med samma energi och skicklighet som han spelar bas. Otaliga gånger har han ackompanjerat mig i stort som smått. I sommar har vi två spelningar på Öland. I fruntimmersveckan, har jag för mig. Då packar vi hans vita Cittra och tar vägen österut. Men först ska vi kasta klot och och se vem som blir först till tretton.

2018-04-14 Anders 400px

Vår och nya bilder

Hej!

Så kom våren och människorna ut ur sina skal. Plötsligt ser jag nya scener överallt. Fotobutiken på Avenyn är full av folk. Alla har kommit ur sina kokonger, eller vinterkalsonger om man så vill. Man pratar och skrattar. Delar med sig av kunskaper och erfarenheter. Senare på kvällen tar vi en runda. Luften är ljummen och bilderna ber om uppmärksamhet. Min kamera är fantastisk. Den samlar ögonblick som annars skulle falla i glömska. Det är bara att knäppa.

2018-04-07 DSC00028 400 px

I ett svart, hårt fodral

Hej!

Jag har ägt några mandoliner. Den mest prisvärda en Gibson från tidigt 20-tal. Ingen har jag kvar. Jag var alltså åter på jakt efter en lättspelad, klangrik mandolin, elförstärkt för scenbruk. Jag hade satt ett tak på tvåtusen kronor. En, i detta sammanhang, löjlig summa och inget av alla de instrument jag testade föll mig i smaken. Inte ens det med en femsiffrig prislapp. Så gled jag in på MUG i måndags. Där möter Silver upp med sitt charmiga leende. Han tar fram ett hårt, svart fodral som han öppnar. Däri ligger en Levinmandolin från min födelsetid. Med inbyggd mikrofon, axelband i läder, capo och en röd stämapparat att klämma fast på huvudet. Strängarna är gamla, men jag hör och känner att här är allt jag drömt om. För en spottstyver, dessutom. Tror knappt mina öron. Bruce får mitt kreditkort. Saken är biff!

2018-04-01 DSC05492_ 400 px

En saknad gammal vän

Hej!


Vännen Tore Berger hör av sig. Han ställer ut foton på galleri Bageriet, på Konstepidemin i Göteborg. Det är polaroidbilder som förstorats på fotopapper. Suddiga bilder från en svunnen tid. Precis som minnet. Den unge mannen som står bredvid Tore är Mats G. Bengtsson. I början av 70-talet, när jag besökte huvudstaden med först Risken finns och senare Ensamma Hjärtan, bodde jag alltsomoftast hos denne vänlige konstnärssjäl.

2018-03-24 Tore B och Mats GDSC05433_400px

Restaurang Vida

Hej!

Min nyfunne vän Francesco från Firenze, eller Florens som vi säger i Sverige, tipsade mig om att byta ut burktomaterna i köttfärssåsen mot ett italienskt märke. Vilken skillnad det gjorde! Köttfärssåsen har burit mig igenom influensan som varit av en alldeles särkilt illvillig sort i år, vad jag förstår. Mina gamla vänner DödsboHasse och Kalle Åh var med mig en fredag på restaurang Vida i den gamla brandstationen vid hörnet tredje Långgatan Nordhemsgatan. Kalle och jag sjöng sånger från nu och då för en överraskad men uppskattande publik. Nästa gång, fredagen den trettonde april, har vi, DödsboHasse och jag, en musikquiz på Vida. Då blir det festligt, folkligt och fullsatt. Och mycket musik, förstås.

2018-03-10 Francesco DSC03988 400 px