Tillsammans

Hej!

Quiz på Vita. Den familjära restaurangen är fullsatt. Stämningen är på topp. Francesco seglar runt i sin festsmyckade lokal med ett brett leende. Här möts människor. Ensam är inte stark. Tillsammans mår vi bra. Myten om en ensam hjälte är inget annat än en myt. Frågesporten, som delvis blir tvåspråkig, går hem. Den är lärorik. Och lite utmanande. Fullärd blir man ju aldrig. Kanske är det just därför vi fortsätter.

PUFF

Hej!

I fredags var jag på Sveriges Radio med en spektakulär utsikt över älven. Det var Stefan Livh som bjudit in mig till sitt radioprogram. Jag hade satt nya strängar på gitarren och var laddad till tänderna. Det blev som alltid, när det är direktsändning, en nervkittlande historia. Jag hade ingen som helst förhandsinformation mer än att jag skulle framföra två av mina sånger. Så blev det! Gitarren klingade fint och rösten höll. Jag fick dessutom tillfälle att göra reklam för ett förbund som jag har skapat; PUFF- Pensionärernas UngdomsFörbund Frölunda.

Kemin stämmer

Hej!

Imorgon är det dags. Ensamma Hjärtan går in i Nite Studio med några nyskrivna sånger. Det ska bli skoj. Vi har inte mycket att bevisa längre. Målet är förstås att få till det på första tagningen. Att sätta den direkt som Zlatan skulle ha sagt. I studion får man förstås en andra chans. Och en tredje. När Beatles spelade in "Let it be" tröttade man ut varandra med ändlösa omtagningar. Vi tar ut svängarna. Provar och leker oss fram. Det verkar gå hem. Spelningen på Idelunds Salonger häromsistens bar syn för sägen. Full hand och ett halvt dussin extranummer. Bara förstatagningar. Vad annars? Ibland visste vi inte själva vad vi höll på med. Då var det som bäst.

Tillbaka till framtiden

Hej!

Häromdagen hittade jag en bortglömd hårddisk längst inne i ett skåp. Den var full av sådant som jag hängav mig åt i början av detta årtusendet. Filmsnuttar på mamma med rullatorn, ansikten jag inte sett på länge och mappar med sånger som aldrig nådde vuxen ålder. Det var frustrerande att upptäcka att det mesta var skrivet i program som inte längre stöddes av datorn. Glädjen blev därför stor när jag äntligen kunde öppna en fil, ett ostron som visade sig innehålla en pärla. Skelettet till en ny sång. Vad finns det mer på den ännu roterande skivan?

Skoj hos Roy!

Hej!

Kulturnatta i stan. Det blev en helkväll på Uddenbergs galleri. Kvinnan bakom kvällens skulpturer hette Yvonne Nimar och var gammal vän till Roy. Margaretha Wästerstam var där. Jag presenterade henne inför en intresserad publik, som kvinnan som en gång gjorde mig känd. Applåder. Vi inledde med "Du ska komma precis som du är". Becke Hinnersson hade, som vanligt, med sig några flöjter i sin ryggsäck. Publiken klappade takten och sjöng med. Roy fick förstås höra sin favorit "Söta apelsiner och mörk choklad" och "En sång till" blev en perfekt avslutning. Då hade jag redan tappat två plektrum i gitarren. Vi kramade varandra och enades om en snar upprepning.