Hej!

Det är något konstigt med sånger. De lever sitt eget liv. Jag gjorde mina tidigaste försök inspirerad av 60- och 70-talets många nyskapande bandprojekt. På den tiden samsades mycket på samma listor och i samma tevekanal(er). Det mesta såg vi på bio. Som "Woodstock", "Don't look back" och Creams sista konsert, Vi var svultna på intryck, och sög i oss varje gest och grimas. För att inte tala om alla gitarrsolon. Det där ville vi också göra. Kanske blev det inte lika bra, men vad spelade det för roll. Det var vägen som betydde något. I mål gick vi väl aldrig. Man tävlade inte mot varandra. Bara mot sig själv, och tidens tand.